Jag är fruktansvärt less på låtsasvänner, ni vet de där kompisarna som man alltid har skitkul med, som man kan prata i telefon med i flera timmar och kan berätta allt för, men när de väl kommer till kritan, då är man faktiskt knappt bekanta...
Jag har några sådana vänner, vänner som jag genom åren har haft så roligt med, men som är en highway -enbart åt ena hållet.
När de vill prata om att deras pojkvänner har fått analklåda, att deras barn har svårt att sova om nätterna, om deras andra låtsasvänner som gör si och som gör så - då passar man som handen i handsken.
När jag däremot fått hemorrojder, står med en skadad häst, har en riktigt pissmånad ekonomiskt eller bara är urless på livet, då kör dom den där, ni vet kolla på näsroten-blicken, så det ska se ut som att de är intresserade - men dom pallar inte ens se dig i ögonen för att de är så förbannat jävla ointresserade! Eller värre, om man tar det textat, då får man svaret, "aaw, förstår dig. stackare!"
Skiter fulla fan i utifall du förstår mig eller inte, jag behöver inte heller veta om ifall det är synd om mig eller inte, jag behöver en plan!
-Kryss på låtsasvänner helt enkelt!
Jag har nu efter de röda krysset kanske 3-4 vänner kvar, då inkluderat min man. 3-4 personer som jag kan skrika fitta till, sparka och slå när mitt liv brakar samman, och dom står kvar när jag öppnar ögonen, dom smider hemliga planer för hur vi ska hämnas den jäveln som kom på hemorrojder, hur vi ska trolla min häst frisk och hur fan jag ska vinna pengar på friskare hästar än min egen. Dom där riktiga, dom behöver inte flera timmars telefonpratande, dom kan vara tysta i telefonen i två timmar och samtalet var ändå givande, dom behöver inte festa sig gul och blå på helgen med dig, dom kan sitta i andra hörnet av soffan och slökolla på en film med dig, ni kommer ändå ha massa roliga saker att berätta för kollegorna på måndag!
Får en känsla av att ha höstrensat garderoben, bara att dessa kostymer var fyllda med kött och blod. Fy! väck med er, hela bunten!
Xoxo Sladdertackan
