ahmenda

Ännu en morgon i stallet till ända... Jag hade kunnat beskriva i detaljer hur mysigt det var att kliva ur sängen 05.30 klä mig och gå ut till stallet, tända lilla lampan och mötas av två yrvakna hästar som gnäggade lite dovt i gryningen. Jag hade kunnat beskriva hur jag efter att jag givit dem frukost, satt mig på ljugarbänken utanför stallet, i morgonsolen med en kaffe och en jävligt god cigg medans jag väntade på att Paco skulle äta upp sitt hö. Sen skulle jag berättat för er hur jag och Paco långsamt promenerade ner mot skogsbrynet för att galoppträna i det fantastiska vårvädret. Jag hade berättat för er om känslan när man bara låter hästen galoppera, bara släpper allt, känner vinden i ansiktet, och det enda man hör är tunga hästhovar mot skogsvägen och fågelkvitter.

Men nej, Fyfan va tungt det var att gå upp när jag motvilligt väcktes 30 minuter innan utsatt tid av jockes tunga steg i trappen. Klä på mig för att sedan frysandes springa ut till stallet, väl där komma på att jag måste ge hästarna Hö, och då springa ut i hagen ( nu börjar de såklart regna) och försöka få loss några tussar från rundbalen. Springa ut från hagen med höt, och 8 lösdriftshästar hack i häl som inte heller ville vara ute i regnet.
Inte fick jag någon god jävla cigg heller eftersom jag slutat!
Dra med mig paco ner till ridhuset i det som nu övergått till snö. Dra bort lite lera från manen och sadla, för att sedan svinga mig upp och rida runt, runt, runt, runt, runt i ridhuset! Juste! Innan jag hoppade upp efter jag sadlat och skulle tränsa, stack han och dig en repa i ridhuset själv innan.

Sen gick väl allt lite bättre, men ja, välkommen fredag morgon, i have missed you so much!

Xoxo sladdertackan