måndag 1 augusti 2011

Finns de något värre och mer hjärtskärande än när ens vänner träffar någon och inleder ett förhållande? Hur mån än personen är att de ska hålla kontakten med sina vänner så försvinner alltid en liten bit.
Jag klandrar ingen! För lite mer en fyra år sedan var jag de största & jävligaste skolexemplet man kan tänka sig! Vi snackar inte en liten bit, jag tror inte ensjag lämnade en smula kvar till mina vänner.
Kanske därför de enligt mig känns så fruktansvärt vemodigt, jag vet hur illa de kan bli.
Än värre när de börjar producera familj! Jag älskar alla mina vänners barn högre än himlen, och skulle inte tveka att ge upp mitt liv för någon av dessa små människor om något hände deras föräldrar! Trots detta så försvinner en bit till av vänskapen då de ska ammas, bytas blöjor och gullas.

Men skit i de nu! Höll på att få en hjärtattack när de hoppade på kontrollanter på bussen nyss. Var tvungen att kolla min biljett 17 gånger för att vara säker på att jag inte skickat fel. En till böter, min vanliga tur, nej tack!

Xoxo sladdertackan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar