Nu när midsommarafton verkligen är över och vi alla ligger hemma med magkramper,gräsfläckar på klädena du använde igår, och minnena som Klibbat sig fast på hjärnhinnan från att du knuffar undan barnen från och runt midsommarstången.
Du har inte bara fastnat som ett dåligt minne för barnen som du sprang fram och rent ut sagt skrämde livet på men även deras föräldrar som för första gången i sitt aldrig har mött en person som dom vet hur dom ska bemöta,
Man kan säga att du gick mot barnen med en enda tanke i huvet, ja du betedde dig lite som William Wallace, ja precis, den håriga killen med blå färg i hela ansiktet från Braveheart.
Man såg verkligen föräldrarnas skräck i ögonen när du tog facklan i handen och skrek "they may never take our freedom" innan du tände på hela midsommarstången som just vid det tillfället tyckte representera förtryck, hat och kränkning utav dom mindre personern, och med dom mindre personerna menar jag barnen, som du nu i efterhand har gett dyra räkningar från psykologen och den allmänna sjukvården.
Nu när du varit igång hela midsommarafton och insett hur
Mkt alkohol din lilla kropp tål så börjar det gå utför, du sitter just nu på klipporna vid sjön i solnedgången med en person du håller av, du får den där efterlängtade kyssen du har väntat på hela ditt liv och tänker "det kanske är den här personen jag är tänkt att jag ska spendera hela mitt liv med" ni sitter där och har mysigt och allting känns rätt,
Några timmar senare vaknar du upp och inser att personen du varit med Igentligen är en fet finnig ful indian, samma indian som du blev varnad för dagen innan, och nej nu kanske du får kalla fötter inför mannen i ditt liv som du tänkte några timmar innan, innan du somnade i hans famn omsluten av kärlek och fjädrar...
Hoppas ni kära läsar inte är arga på mig som berättar hur midsommarafton Igentligen ser ut nu förtiden
Och känner ni en kliande känsla i underlivet efter gårdagen, gå och kolla upp det för man vet aldrig vad indianerna har haft för sig ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar